Alla längtar någon annanstans...

ok, samtal med läkaren resulterade i:
- helt ok prover från förra veckan
- helt ok at börja jogga ngn dag i veckan
- DT på gång
- Biopsi planerad under hösten

Detta är alltså mycket GODA nyheter. Jag kan hantera detta, inga större nyheter och jag har fortfarande koll på läget.

Nu ska jag bara njuta av ledigheten jag har, min höst med nytt jobb och utbildning. Och såklart min kärlek.... !

Jag ska göra exakt det jag vill, vara med vem jag vill, vila om jag vill, se på film om ja vill, gå ut om jag vill, jogga om jag vill...


Nu vill jag laga köttbullar och "mjölmakaroner" till mig och kärleken!

bye bye for now

Be mine

Nya Topphälsa kommer ha en artikel om mig, vad som hände den 4 nov samt hur jag lever idag. Foton tagna i Humleträdgården idag av en supertrevlig och jätteduktig fotograf! Nu är det bara att hålla tummarna på att bilderna blir fina och representativa samt att artikeln "träffar" de som jag vill ska känna sig träffade....

Nu kladdkaka och kaffe på balkongen tillsammans med kärleken medan jag väntar på läkarsamtal....


To be continued ...

Everybody's chaning

Ok, då har jag sprungit för andra gången och även denna gång resulterade det i tårar. Denna gång var det ock tyvärr ej av lycka. Jag sprang under kortare tid då jag fick ont i musklerna och blev till slut tvungen att gå....blev så otroligt besviken! Det ska ju gå framåt och ej bakåt. Hade jag varit frisk och haft en dålig träningsdag så hade jag kört dubbla pass dagen efter. Nu kan jag ju inte göra så. Nu måste jag istället vänta kanske ytterligare en extra dag samt springa ännu mer försiktigt nästa gång. Jag börjar märka på vilket sätt jag har använt min träning och till vilken nytta den verkligen har varit för mitt liv. Det har dämpat ångest och oro. Det har fått mig att slappna av. Det har fått mig att rensa tankar. Träning var mitt liv....

Det går bra nu...

Aningen kaxig rubrik för dagen och jag måste genast ta i trä...men fasen vad lycklig jag är:)

Jag gjorde det idag! Jag lyckades med det sista jag längtat så efter att göra. Jag har länge funderat på det. Jag är inte vågat. Men idag kände jag mig stark, lycklig och stark tillsammans med min kärlek. Så jag slog till.

Jag har sprungit!!!

Det var nästan på dagen 9 månader sedan sist och den gången slutade det i magont - och resten är historia. Jag grät när jag sprang, jag tror aldrig att jag gråtit så av lycka. Jag kunde inte sluta le och tårarna bara rann. Jag kände mig lycklig för att ha klarat av det sista steget jag hade kvar. Det sista jag ännu inte hade gjort sedan olyckan. Jag grät av känslan att springa. Jag grät av känslan att ha lyckats ta mig tillbaka. Jag grät över att jag hade vågat och att det hade gått bra. MEN mest av allt grät jag av känslan av frihet. Jag hade kontroll över mitt liv igen. Nu finns det inte några saker jag inte vågar göra. Jag klarade det sista och det absolut största hindret.

Fy Fasen - Jag är så sjukt stolt över mig själv!!!

Jar of Hearts

Om du vill ge Gud ett gott skratt, visa honom dina planer...

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå, när du inte ser på och genomskinligt grå blir jag utan dina andetag...